pellepatrask

Idag är jag något mer vid i min syn på världen än andra dagar. Idag har jag nämligen infört en FN-dag för mig själv, för att på så vis öka förståelsen för rasrelaterade frågor, så som t.ex det oerhört viktiga faktum att negerbollar är jävligt goda och att de utan förevändning ska fortsätta kallas negerbollar. Detta har inte ett skvatt med rasism att göra, utan i mitt tycke ett rätt sunt förhållningssätt till vad det är som är värt att lägga sin tid och möda på att förändra.
     För en människas rashat gör sig i varken bättre eller i sämre dager om vi fortsätter njuta av dessa sockerbomber under det namn de blivit kända.
     Sen att vissa mindre begåvade lallare (rasister) är så begränsade i sin livssyn och med sin trångsynthet gör världen till en osäkrare och ogästvänligare plats, är ju att beklaga och ska i all sin vidrighet bekämpas.

Men nog om detta. Det finns trevligare saker att ta itu med en stor FN-dag som denna. Förslagsvis att slänga sig med lite utländska. Jag, t.ex, ska idag tilltalas El Patrasko och inget annat. Detta för att föra tankarna till stackarna i Mexico som måste vallfärda på gott och ont till USA för att få en tillstymmelse till ett drägligt liv.
     Och skulle vi mot all förmodan stöta ihop på ett fält nånstans, så skulle jag uppskatta om du framförde en soldans eller något i den stilen, både för att säkerställa denna sommars solgass och för att hedra minnet av de gamla idianerna, som Nybyggarna rövknullade och nästan utrotade från jorden yta. Stackars indianer....

Annars är Indier ett skönt folkslag. De pratar rolig engelska och vickar störtskönt på huvet när de gillar nån. Asball! Sen att Indien är kärlekens och respektens vagga, finns det väl vissa som vill tvista om. Gör inte detta med mig, för då sänker jag dig med en rak höger. You dig?? Men deras Bollywoodfilmer skulle jag klara mig utan...

Kina då? Det har ju varit mycket snack om denna kära kommunistdiktatur den senaste tiden. Och inte nog med att det snart är OS där borta, svenska pop/rockband ska visst dit på export, med lirare som Mando Diao och Maja Hirasawa i spetsen.
     Hörde en intervju med snubben som håller i det hela och på frågan om de skulle göra någon typ av protest eller aktion mot Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna, svarade han att det var nåt som de överhuvudtaget inte diskuterat eller funderat kring. Klart som fan han svarar så. Med en befolkningsmängd på ca 1,3 MILJARDER (!!!)människor, så är ju marknaden sjukt stor. Så även om det bara är en obskyr liten klick kineser som gillar ditt verk, så kan du ju garva hela vägen till banken ändå. 
    Så jag skulle nog önskat mig ett något bättre svar och tillika lite mer ansvar från våra svenska artister....

Nåja, nu ska jag lära mig lite spanska, tänkte jag...

Må väl, compadres!

Bra skit:
Placebo - English Summer Rain och Bitter End (Sleeping With Ghosts)


Hujedamej...Kan det överhuvudtaget bli sliskigare än detta? *pekar nedåt*


                                                                 

Men fin, det är han!

Nä, om man skulle få nåt vettigt gjort idag oxå.....

Kom just på att för ca. 2 år sen var jag på besök hos min kära syster. Som de sanna finnar vi är, så söp vi till rätt ordentligt och hade det väldigt trevligt.
    Men återigen skedde det som så ofta sker när Pelle är i högform; olyckan infinner sig. Halkade nämligen till i hennes trapp och slog i golvet riktigt rejält. Förutom några blåmärken och skallebank, så lyckades jag även med bedriften att slå axeln ur led.
    Syrran fick föra ett skapligt förvirrat samtal med 112 och försöka förklara i fylledimman vad som inträffat. Efter ca 20 minuter (tror jag) kom iaf en ambulans för att köra mig till sjukan. Trevligt slut på den kvällen....

En annan gång, en midsommarafton för något år sen, då jag även träffade Oggy för första gången, fjantade vi omkring och körde lite Jackass-stunts.
     Pelle, sin vana trogen, får den briljanat idéen att hoppa från Oggys föräldrars altantak ner i buskarna. Till jublet från vänner utför han stunten och vad inträffar? Jo, han slår axeln ur led.
    Efter några tappra försök, av bl.a Oggy, att dra rätt axeln, så fick det helt enkelt bli en trevlig liten bussresa till sjukan. Tack Uffe för sällskapet!

Jag har en förmåga som vida övergår mitt förstånd. Vi kan kalla det för en viss talang. Som jag tidigare nämt drar jag till mig idioter på löpande band. Detta medför i sin tur att jag allt som oftast hamnar i de mest skumma situationer. Även när jag är ensam, så infaller pinsamheter. Hmm, verkar ju nu som att det är jag som idioten....
     Jaja, tillbaks till ämnet.
     Igår när jag gick på stan i lugnan ro och skötte mitt, så ville livet återigen visa sig på styva linan. Utan förvarning drar jag en bakåtvolt, mitt i centrala Örebro, som skulle fått Anna Lindberg att gapa av förvåning. Halkade nämligen till på ett trappsteg och vips flaxade armar och ben till höger och vänster som värsta seriefiguren.

Så ser mina vardagar ut. Nån som känner sig manad att byta?

                                                                             *************************

För övrigt dammade jag av en riktig gammal goding idag. The KLF - The White Room. Gammal clubmusik som fortfarande håller. Tack för tipset, Niklas!

Angående bussresor; Förra veckan, när jag min vana trogen, satt och kånkade på bussen på väg till jobbet, så satt en mor och hennes sötsak till dotter som var någonstans i 6-7 års åldern mitt emot mig. Jag hade, återigen min vana trogen, musik i lurarna på rätt hög volym, tycker om när basen smäller i hörselgångarna.
    Hur som helst, jag ser emellanåt att mor och dotter samtalar med varandra och på nåt vänster verkar det som att samtalet handlar om Yours Truly. "Hmm", kan va drogskador från svunna tider som gör sig påminda. Paranoida tankar om att hela världen betraktar en. Så jag intalade mig att det bara var inbillning.
    När jag efter ett litet tag sitter i min egen musikfyllda värld och tittar ut genom fönstret känner jag ett, eller några, knackanden på mitt vänstra knä. Förvånad tittar jag på den lilla hand som orsakat detta och följer armen med blicken tills den fästs på upphovsmannen, i detta fall den söta lilla dottern mitt emot.
    Handlingskraftig som jag är, så drog jag snabbt ur örpluggarna med ett "plopp" och riktade all min uppmärksamhet mot flickan.
    "Är du döv?", frågar hon med så mycket medlidande i blicken som jag inte visste att småungar ens kunde uppbringa.
    "Hehe. Nej, jag är inte döv. Hur skulle jag då kunna lyssna på musik?", försöker jag så pedagogiskt som möjligt svara.
    "Men då kommer du bli det, säger mamma."
    Fnissen hördes från här och var i bussen. 
    Vad svarar man på detta? Visste inget annat än att titta lite generat på henne, sedan på hennes mor, som för övrigt blev lika röd om kinderna som jag, ge ifrån mig ett pinsamt litet; "Jadu, det har du rätt i", stoppa pluggarna tillbaks på sina platser, sänka volymen och önska att en meteorit slog ner i bussen i just det ögonblicket.

Jag och Veronika Maggio har visst nåt gemensamt. Vi har båda mödrar som refererat oss till veckodagar och därigenom gett oss beskrivningar. Se bara!

Maggio: "Föddes en lördag, så mamma kallar mig för discotjej."

Pelle: "Föddes en tisdag & morsan kallar mig för idiot."

                                                        **************************************************

På väg till jobbet igår var det en tjej i yngre tonåren som satt på bussen och talade i nallen. Hon blajjade högt och tydligt och med en ton av att hon försökte göra sig cool inför den hon nu pratatade med. Hon snackade om att hon varit så jävla full i helgen och slagits med den och den och att flera killar hade stött på henne.
    Döm av min förvåning när en telefon plötsligt började ringa bakom min rygg på skapligt hög volym. Vi var 3 stycken som satt i den delen av bussen, varav en snubbe i min ålder som satt på min motsatta sida och tjejen belägen någon rad bakom oss.
    Jag och nämnda kille tittade på varann, vände sedan våra blickar mot den stackars saten bakom oss. Ett illrött ansikte mötte oss och svarade i luren:
    "Eeeh, hej mamma. Eeeh, näe jag gör ingenting. Jag är på väg hem..."
    Resten av samtalet har jag ingen aning om, för jag och snubben brast ut i ett gapskratt utan dess like!

Bevare mig för tonåringar............

Tjolahejsan! Idag skiner jag ikapp med solens icke-existerande strålar. Hur menar jag nu? Jag menar självfallet på så vis att solens strålar genomsyrar mitt inre och jag kan på detta förträffliga vis sprida dem vidare till min närhet. Smart som attan, måste jag säga.

Har en outgrundlig känsla av att denna sommar kommer bli nåt att berätta för barnbarnen. Varför kan jag inte sätta fingret på, men det är väl just det som är tjusningen: Att inte veta vad som väntar bakom nästa krök? Jaja, jag ska iaf se till  att den blir minnesvärd. Hur? Genom att omfamna livet och allt vad det har att erbjuda. Livet ska bli mitt eget personliga smörgåsbord och jag ska smaka lite här, lite där. Ta med dig gaffel, haklapp och ett sjudundrande humör, så kör vi igång!

Nu ska jag vila knoppen för ett ögonlock eller 2. Behöver all energi jag kan få. Ska ju träffa grOggy ikväll. Det tar på krafterna...

Tjoflöjt!

Det sägs att vägen till helvetet är kantad av goda avsikter. Det måste ju i all sin logiska rimlighet innebära att vägen till himlen är kantad av onda avsikter. Det kanske är denna lilla devis som kyrkan haft i sin vetskap i alla dessa år. För på så sätt kan man helt plötsligt förstå alla de grymheter som kyrkan utfört "in the name of God".

Idag är det som bekant Långfredag. Påskhelgen har inletts och det är vid denna tidpunkt vi ska sända våra tankar till Jesus och hans lidande. Nog för att jag tror att det de facto har existerat en skön snubbe vid namn Jesus (inte i Mexico nu, barn, för där finns det väl ca 1 miljon Jesusar än idag). Nej, jag syftar här på snubben i kaftan som gled runt som en riktig förtidshippie och förespråkade "peace, love and understanding". För det var i huvudsak dessa saker han jiddrade om till sina anhängare. Och det är ju inget fel i det, eller?

Innan Långfredag infaller ju alltid Skärtorsdag. Eftersom jag är finne, var det en speciell dag för mig igår.
 "Aaah. Jaak loovar, paara rispa, inte säära".

Nu önskar jag eder alla en Glad Påsk och må spriten föra Dig mot lyckan! (Eeeeh, ja just det...)

Ok, tristessen har satt sina äckliga klor i mig och jag vete faaaan vad jag ska göra åt saken. Skriverierna är klara, så de kan jag inte pilla på mer. Inte för tillfället iaf. They are fuckin` locked.

Oggy är lika genomkass som vanligt och sitter och glor på nån film i kvinnligt sällskap.

Ali är lack på mig för att jag inte betalade en båtbiljett trots att det är ca. 4 månader kvar tills vi ska åka.

Wiklund har gått under jorden.

Lilltrollet är däremot vänlig och sitter och smeker över nya Traktor. (DJ progg för dig som inte vet)

Och jag, ja, jag sitter här och funtar starkt på att gå till närmsta bar och supa skallen i bitar. Hmm, låter lockande. Ja, så får det bli!

Skål!!

Lite ledsen i ögat blir jag allt när jag ser hur människor behandlar varandra. Folk är fan förjävliga...

Har haft en del bryderier rörande "bloggkryssningen" som Rockpoet håller på att styra upp. Men det verkar som att de bryderierna är över nu....



Finland nästa!!!!

Såg denna reklam på min egen bloggsida:

Vill du slippa finnar?
Tusentals har redan blivit hjälpta! Resultaten talar för sig själva.

Tur att jag klickade på länken. Annars hade det börjat gå vilt till...
http://www.vitaminb5.se/?gclid=CLCipOWUi5ICFQ1RMAod8yAl_A

En pandemi (av grekiska pandemia, "hela folket") är en epidemi som drabbar och får spridning över stora delar av världen. Socialstyrelsen har definierat pandemi enligt följande: En pandemi är när en infektionssjukdom sprids över stora delar av världen och drabbar en stor andel av befolkningen i varje land.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Pandemi

Nu är det ju tyvärr så, kära medmänniskor, att detta fasansfulla redan är över oss. Men inte i form av någon påtaglig sjukdom, som vi hostar och ligger nerbäddade i farmors gamla filt i massiv feberfrossa av.
Nej, farsoten som hotar ödelägga mänskligheten är så utbredd och har sådan inverkan på oss, utan att vi egentligen lägger märke till den. Den smyger sig på i de allra mest vardagliga situationer den förstör tveklöst människans utveckling i obarmhärtig fart.

Jag syftar naturligtvis på ett av mångas karaktärsdrag, dvs Idioti. Det finns såååå många idioter världen över och jag har banne mig fått nog!

Tycker det är på sin plats att vi skaffar fram ett verktyg för att underlätta för oss alla i samhället. Det jag har i åtanke är något så simpelt som en typ av legitimation. Och innan Du spinner vidare på tanken att; "E han helt fläng? Vi har ju redan leg för fan", så begrunda förslaget som följer;
Vi ska helt enkelt införa ett sk. "Idiotleg" som berörda personer ska ha fäst vid vänster bröst, så att resten av oss någorlunda "normala" individer (va fan nu det ska betyda??) enkelt får denna idiotinformation redan från början, så att man vet hur man ska agera gentemot berörda part.

Så alla idioter, ta erat ansvar som samhällsmedborgare och snickra ihop en liten skylt, så blir allas vårat leverne ett störande moment mindre....