Människor Och Felsteg
Hur som helst kom jag denna gång fram till att det verkligen är farligt att kategorisera och/eller rubricera folk. Man tar ju risken att inte lära känna personen och gå miste om en hel del som just DEN personen har att erbjuda genom att bete så på så vis. Jag tycker heller det är så överdrivet clever att sätta sig själv i något fack.
Men om det nu finns någon därute som prompt behöver hjälp med att hajja vad för sorts pajsare JAG är, så är väl den närmast träffande beskrivningen; "människa", med alla negativa och positiva associationer det råkar medföra. Jag anser exempelvis att en kvinnlig arbetare ska ha på öret lika mycket i lön som en manlig motsvarighet om de gör exakt lika mycket och har liknande utbildning och kunskap. Detta gör inte mig till feminist, detta gör mig till en logiskt tänkande människa med en värdegrund i att alla är lika, vare sig kön, nationalitet eller bakgrund.
För varje individ, är just DET, en individ. Och precis som alla andra, så är även jag en individ, med mina tyckanden och tänkanden. De kanske inte överensstämmer med dina synsätt, men de är mina. De har odlats genom mina felsteg (som varit jävligt många) som jag envisats med att ta, tvärtemot allt bättre vetande.
Jag har gjort vänner illa, jag har ljugit, jag har bedragit, jag har stulit, jag har knarkat, jag har slagits och lite till på det. Gör detta mig till en dålig människa? Må så vara, men allting jag gjort mot andra, det har jag också fått i gengäld. Detta säger jag inte som nån ursäkt, utan mer som en förklaring till att det är så världen fungerar, för att vi ska få upp ögonen och börja kritisera oss själva och få bort skygglapparna från våra helgonlika självbild.
Idag ångrar jag en hel del av mina handlingar, samtidigt som jag inte gör det. För om de inte hade inträffat och jag inte gjort de val jag gjort, så hade jag inte varit den individ jag är idag. Och hur struligt det än sett ut mellan varven, så är jag glad. Glad för jag är på otroligt god väg att formas till den människa jag i mina tankar vill vara.
fint inlägg.
men om du tror på jämställdhet - på att alla är lika värda, så är du väl feminist? du behöver ju inte vara en fanatisk en, men still.
jag ångrar inget jag gjort i mitt förflutna trots att jag iband brukar grubbla för mig själv & tänka: åhh, var jag tvungen att handla så..? men shit the same, alla är vi människor. jag är så glad över den individ jag har formats till - idag är jag nämligen trygg & mår bra - det är för att jag äntligen hittat mig själv, eller kanske för att jag nu VÅGAR vara mig själv... :)
Hur som haver, så gillar jag din blogg skarpt. :)
kram!
Härligt öppet inlägg!
Jag lovar pelle att det var med skämt jag kallade dig för det jag gjorde :) sen måste jag ju erkänna att ämnet som pratades om var lite halvsjukt haha. Men sådan är jag.
Och jag håller med Oggy. Skönt att du kan prata öppet om ditt förflutna.
Marianne: visst tror jag på jämställdhet över könsgränserna, men det finns även många andra faktorer som ska tas med i beräkningarna, som jag även påpekade. t.ex nationalitet & bakgrund. & d just därför jag inte vill begränsa mig genom att kalla mig feminist, för min syn trancenderar d begreppet. jävlar va pretto d lät, men du hajjar? tack för komplimangen :)
Oggy & anna: tack :)
