pellepatrask

En dag för inte så länge sedan när jag gjorde min sedvanliga deklaration belägen i OP Kyrkan i Örebro, såg jag en anskrämlig varelse sitta och snyfta på en av kyrkobänkarna. Varelsen var smutsig, iklädd trasor och roade sig med att förundrat pilla sig i näsan och flippa busarna upp i luften för att sedan med ett naffs sluka nämnda buse. Det såg oerhört proffsigt ut och jag drog då slutsatsen att varelsen tränat länge på detta konststycke och därför var en ihärdig och målmedveten varelse.
     Jag närmade mig varelsen sakta, för man har ju lärt sig att inte göra några hastiga rörelser mot okända djur och tingester. Han tittade nyfiket och lite skrämt på mig.
     Jag tittade lika nyfiket tillbaka och gjorde mitt bästa för att dölja kväljningarna som slog emot mig. Hans odör går inte att beskriva i ord.
     "Hej, lilla varelse. Vad är du för nån?"
     "Jag är Oggy. Den störstaste och bästaste av alla!", deklarerade han med en något släpigt efterbliven röst och med inte så lite stolthet som grund.
     "Ok. Vad gör en 'Oggy' ?", frågade jag ännu mer nyfiket.
     "Oggy äter snor och juckar mot allt som är juckbart. Oggy kan också räkna till 3." Nu verkligen strålade stoltheten i "dets" ögon och ansiktet vreds till något som skulle föreställa ett leende. Jag höll på att spy.