Bäverjävel
Som genom ett under upptäckte jag en dag en liten bäverkoloni. De simmade runt i vattnet och såg så smidiga ut där de gled runt och bröt vattenytan. Jag närmade mig och kom faktiskt så långt som bara nån meter ifrån deras lilla uppbyggda kvistigloo. Satte mig ner för att betrakta deras lilla del av universum.
Plötsligt hörde jag lite prassel vid min vänstra sida och när jag vände min blick åt nämnda håll, så upptäckte jag till min stora förvåning att där satt en bäverjävel och puffade pipa. Jag ryggade först tillbaka, men efter nåt ögonblicks chockgapande så såg jag att han, trots sina supergaddar, faktiskt inte ville mig illa. Han såg på mig med en sorts haschflummig blick som fick mig att slappna av. Få nu inte för dig att jag är nån storhaschare, för så är icke fallet.
Hur som helst, bäverjäveln tog några puffar till och synade mig långsamt från topp till tå.
" Jaha, så nu är tiden kommen", sa han i lugn och något släpig ton.
" Ööh, va?", blev mitt logiska svar.
" Ja, tiden för dig att visa var skåpet ska stå".
" Men alltså, jag vet inte vad du pratar om. Jag var bara ut på en promenad och plötsligt pratar jag med en bäver som puffar pipa. Inte precis var dag nåt sånt här inträffar, så du får ursäkta mig om jag är lite handlingsförlamad".
" Du är inte den skarpaste kniven i fodralet, va? Nåväl, om du vänder ditt korkade huvud åt höger, så ser du ett stort vitrinskåp i trä, målat i rosa. Ser du det?", sa han och pekade med en käpp gjord av colaburkar.
" Det skåpet ska du flytta. Det står skrivet i De Gamla Stubbarna". Medan han sa detta, så blåste han ut ett rökmoln som skulle fått ett pappersbruk att häpna och när allt skingrade sig, så var han borta.
Jag såg mig omkring, ryckte lite lätt på axlarna och traskade iväg till det rosa trävitrinskåpet. Då jag inte hade en aning vad som egentligen förväntades av mig, så gjorde jag en roundkick a la Chuck Norris, bröt benet och blev liggande i en myrstack.
" Ni människor är så dumma. Tror att Chuck Norris kan visa er vägen. Du är inte den förste vi lurar på detta sätt", sa den gamle bäverjäveln som dykt upp som en gubben i lådan, ur just en låda som öppnat sig när jag sprkade det satans vitrinskåpet.
" Vi tackar dig för ditt offer till vår koloni och önskar dig lycka till i livet efter detta".
Med dessa ord började han gnaga på mitt brutna ben och där slutar historien, då jag tuppade av tack vare den ohyggliga smärtan.
Hej!
Plötsligt hörde jag lite prassel vid min vänstra sida och när jag vände min blick åt nämnda håll, så upptäckte jag till min stora förvåning att där satt en bäverjävel och puffade pipa. Jag ryggade först tillbaka, men efter nåt ögonblicks chockgapande så såg jag att han, trots sina supergaddar, faktiskt inte ville mig illa. Han såg på mig med en sorts haschflummig blick som fick mig att slappna av. Få nu inte för dig att jag är nån storhaschare, för så är icke fallet.
Hur som helst, bäverjäveln tog några puffar till och synade mig långsamt från topp till tå.
" Jaha, så nu är tiden kommen", sa han i lugn och något släpig ton.
" Ööh, va?", blev mitt logiska svar.
" Ja, tiden för dig att visa var skåpet ska stå".
" Men alltså, jag vet inte vad du pratar om. Jag var bara ut på en promenad och plötsligt pratar jag med en bäver som puffar pipa. Inte precis var dag nåt sånt här inträffar, så du får ursäkta mig om jag är lite handlingsförlamad".
" Du är inte den skarpaste kniven i fodralet, va? Nåväl, om du vänder ditt korkade huvud åt höger, så ser du ett stort vitrinskåp i trä, målat i rosa. Ser du det?", sa han och pekade med en käpp gjord av colaburkar.
" Det skåpet ska du flytta. Det står skrivet i De Gamla Stubbarna". Medan han sa detta, så blåste han ut ett rökmoln som skulle fått ett pappersbruk att häpna och när allt skingrade sig, så var han borta.
Jag såg mig omkring, ryckte lite lätt på axlarna och traskade iväg till det rosa trävitrinskåpet. Då jag inte hade en aning vad som egentligen förväntades av mig, så gjorde jag en roundkick a la Chuck Norris, bröt benet och blev liggande i en myrstack.
" Ni människor är så dumma. Tror att Chuck Norris kan visa er vägen. Du är inte den förste vi lurar på detta sätt", sa den gamle bäverjäveln som dykt upp som en gubben i lådan, ur just en låda som öppnat sig när jag sprkade det satans vitrinskåpet.
" Vi tackar dig för ditt offer till vår koloni och önskar dig lycka till i livet efter detta".
Med dessa ord började han gnaga på mitt brutna ben och där slutar historien, då jag tuppade av tack vare den ohyggliga smärtan.
Hej!
Kommentarer
Postat av: Oggy
Haha du är inte frisk. Men för mig är du oförstörd ändå ;)
Postat av: anna
haha bävrar som röker på!
Postat av: fröken gud:
be? pffft, jag ber inget. ditt lilla as. :*
... och efter detta inlägg måste jag tillägga: du är en sjuk sate, du.
Postat av: Ilir
hehe, alskar historien. hatar nar sant dar hander...det och tsunamis.
Postat av: anna
var är pelle?
Postat av: anna
hörrudu din bäver! jag vet att du e tillbaka nu så nu får du banne mig uppdatera om lite äventyr! Och du ska föreställa hårstrået i min kebabsås? pyttsan!
Postat av: fröken gud:
håller med ovanstående talare. kåååm ååååån pajrät för faaan!
Postat av: Måns
Kan man ju alltid tipsa om en riktigt bra <a href="http://www.cleanwise.eu/stadfirma">Städfirma</a> men riktigt bra
<a href="http://www.cleanwise.eu/stadtjanster/trappstadning">Trappstädning</a>
Trackback
