Hjärtesorg
Nej det jag menar är att vi får uppleva skit, för att vi på så sätt lättare ska kunna definiera oss själva och vad det är vi tycker är vackert, vad det är vi uppskattar, vad vi älskar, båda hos oss själva och i vår omgivning.
det jag har lärt mig under årens lopp är att helt enkelt anamma sorgen när den slår dig som en murbräcka i hjärtat. Försök sedan analysera vad som inträffat, för när du känner att du fått lite koll på situationen, då börjar så sakteliga svaren utkristalliseras i ditt inre och snart vet du vad som behöver göras för att bli kvitt sorgen. Kom dock ihåg att du behöver en stor portion självkännedom och en minst lika stor porion öppet sinne rörande dina egna fel och brister i det som tär på dig.
Lita på mina ord i det som du nyss läst, för jag har fått min beskärda del av hjärtesorg....
Må väl!!
Vackert inlägg. (:
Som du säger, så är det viktigt att, sakta men säkert, känna efter och fråga sig själv: vad har hänt egentligen? varför känner jag så?
Det är liksom viktigt att reflektera för att sedan uppskatta och komma i underfund med sig själv, sina känslor osv (:
Ha det bäst pelle! PEACE my friend!
yes! låt aldrig sorgen bli din följeslagare under för lång tid..
fridens liljor till dig oxå, amigo :)
Du är klok du!! Fint skrivet.
klok? njaaa, nu ska va inte överdriva d hela..men tack för komplimangen, d kan man ju aldrig få nog utav :)
Åh fint & klokt.. & lite sorligt med. Låt dig inte bli skrämd på vägen bara, även hjärtesorg är en overkomlig plåga! Må du finna frid i fina hjärtat!
(Jajaja jag veeet att jag stavade fel, sorgligt ska det stå. Men jag liksom du snubblar över bokstäverna i min iver att skriva.. plus att jag känner en ständig stress över mina grannar... du veet, de men tänderna, reklambladen & snoriga kjolarna)