Kärlekens Språk
På 80-talet fanns det en man som bodde i Indien. Han tillbringade sina dagar med att måla av människor han såg på gatan i Bombay. På detta sätt tjänade han ihop till brödfödan. Han var hemlös.
En dag när han tittade upp från ett av sina alster såg han den vackraste varelse han någonsin sett, eller ens hört talas om. Han tappade all sens och all logik. Han försökte säga nåt. Inte till kvinnan han för tillfället inte kunde slita blicken ifrån, utan till sig själv, för att få klarhet i om han fortfarande var vid liv och i denna värld, eller om han gått vidare och kommit till himlen utan att han märkt det. För änglar sjöng i hans hjärta och detta underbara och ofattbart vackra ting kunde omöjligt vara av mänsklig natur. "Det måste vara en ängel", var den enda mening han hade i huvudet.
Nu visade det sig att ödet hade något i bakfickan för dessa 2. Efter några "om" och ungefär lika många "men" kom det fram att ängeln ifråga var bosatt i Sverige och på en 2 veckors semester. Av någon anledning föll dessa, i vanlig mening, 2 totalt olika indivder handlöst för varandra.
De tillbringade följande minsta lilla sekund i varandras sällskap och lyckan var obeskrivbar. Men så kom den dag då Ängeln var tvungen att återvända till Svealand. Konstnären såg henne djupt i de tårfyllda ögonen och lovade av hela sitt väsen att han skulle komma på ett sätt för dem att snart ses igen. Om han trodde på sina egna ord, eller om han så detta för att mildra Ängelns tårflöde, visste han inte.
Dagarna efter deras avsked blev till veckor, veckorna till månader. Under tiden brevväxlade de 2 älskande och till slut fick kostnären nog. Han bestämde sig. Han skulle (håll i dig nu) CYKLA till Sverige.
Tyvärr kommer jag inte ihåg hur lång tid det tog för honom att cykla denna "lilla" sträcka, men han klarade det! De 2 är idag 1 och lever och älskar här i vårt nordliga paradis (nåja) och konstnären har en hälsning. Den går ungefär som följer: "Låt aldrig ras eller klass eller något annat komma emellan dig och ditt hjärta. Det finns bara ras; människan. Det finns bara ett språk; kärlekens."
En sann historia, för den som undrar......
wow sicken romantiker den där konstnären! Och cykla ända till Sverige? Ofattbart. Jag klarar knappt backarna här i stan haha. Jag ska testa ubåten, kanske en dubbel dos!
det är så stort så jag fattar inte. & jag blir så överväldigande glad, för detta om nåt är väl ändå ett skapligt exempel på att kärleken faktiskt finns :)
