Folk På Fest

När jag blir stor, dvs växer upp, inte käkar upp mig till obesety, ska jag bjuda dessa lirare på en hejdundrande fest som ska vara ända till påska. Rätta mig om jag har fel, men skulle det inte bli fruktansvärt sköna samtal, galna upptåg och alkoholförtäring utan dess like?

Jaja, gästlistan ska iaf bli som följer:

*Amy Winehouse (Vem skulle inte vilja parta med henne? Där kan man snacka om att man vet hur en slipsten ska dras).

*Liam och Noel Gallagher (2 hybrisbröder på samma fest och jag plockar fram popcornen och sätter mig för att njuta av underhållningen).

*Erykah Badu (Alla lyckade fester behöver vackra flickor. Erykah är guds gåva till mannen. *dreggel*)

*Ola Salo (Precis som med vackra flickor, så behöver en bra fest åtminstone 1 bög. Ola blir mitt val).

*Per Bjurman (Superkrönikör på Aftonbladet. Björnen från Dalarna (lr var fan han nu kommer ifrån) verkar vara så jävla genomgod. Såna gillar vi).

*Eddie Vedder (I en perfekt värld ringer jag och Eddie kommer).

Såååå, det får väl räcka för denna gång. Nu ska jag jävlas me grOggy. Han hatar när jag jävlas med honom. Han tycker jag är pretto och dryg då. Fint :D

Geni

Yes! Jag hinner med ett sista inlägg innan ridån går ner för driftservice.

Vill bara påpeka det faktum att Eddie Vedder än en gång visat prov på sin genialitet. Kopplar inte vad jag menar? Soundtracket till "Into The Wild". Satan så bra det är! Vem har vi att tacka? Jo, Eddie Vedder, sångare i Pearl Jam för dig som inte har koll.

Ryggskit

Nu har jag fått nog av socialisering för denna dag. Dags att sjunka ner i den skönaste av sköna fotöljer och avnjuta en bra rulle.

Dessa låtar har btw gått varma i lurarna under dagens gång:
 
* Pan Psychic - In Suspense (Human Hyperactivation)
* Artifact303 - Trip To The Sun ( Human Hyperactivation)
* Son Kite - On Air (On Air Remixes)
* Pleiadians - I believe (Seven Sisters)
* Troll Scientists - Scientists In Hypnosis (Useless Science)

Ok, då har jag inget mer att säga än att tack för idag och skit er på ryggen!

Må väl!!

The Fight Is So On...

Detta är Rockpoet. En av de bättre bilderna på honom...

http://www.wasabi.nu/bilder.asp?show=visa&bild=bild054

Mord i sinnet (Del 2) Finland vs. Sverige

Efter mitt senaste inlägg blev det visst ett jävla liv på folk rörande mig och mina slutsatser. Anna var dock smart och godtog min ursäkt angående de förbannade cocktailsen, så hon är nu på min sida och vi rustar inför ännu en batalj mellan finnar och svenskar!

Rockpoeten, dina dagar är räknade! För trots att du faktiskt hade helt rätt i det du påpekade, så måste jag få ur mig irritationen som uppstått tack vare blogg.se:s borttappande av mitt inlägg. Vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga för "fighten", men jag gissar att du har nåt att sätta igång det hela med?

*sjunger en finsk kampsång under tiden*

Mord i sinnet

Skrev ett av de längsta inläggen i världshitorien alldeles nyss. Plötsligt blev texten stor, för att sedan försvinna. Den är spårlöst försvunnen.

Jag ska nu försöka mörda blogg.se. Vet dock inte hur jag ska gå tillväga, men jag gissar att en machete inte gör nån större nytta....

Hrmpf...........................................

Kärlekens Språk

På 80-talet fanns det en man som bodde i Indien. Han tillbringade sina dagar med att måla av människor han såg på gatan i Bombay. På detta sätt tjänade han ihop till brödfödan. Han var hemlös.

En dag när han tittade upp från ett av sina alster såg han den vackraste varelse han någonsin sett, eller ens hört talas om. Han tappade all sens och all logik. Han försökte säga nåt. Inte till kvinnan han för tillfället inte kunde slita blicken ifrån, utan till sig själv, för att få klarhet i om han fortfarande var vid liv och i denna värld, eller om han gått vidare och kommit till himlen utan att han märkt det. För änglar sjöng i hans hjärta och detta underbara och ofattbart vackra ting kunde omöjligt vara av mänsklig natur. "Det måste vara en ängel", var den enda mening han hade i huvudet.

Nu visade det sig att ödet hade något i bakfickan för dessa 2. Efter några "om" och ungefär lika många "men" kom det fram att ängeln ifråga var bosatt i Sverige och på en 2 veckors semester. Av någon anledning föll dessa, i vanlig mening, 2 totalt olika indivder handlöst för varandra.

De tillbringade följande minsta lilla sekund i varandras sällskap och lyckan var obeskrivbar. Men så kom den dag då Ängeln var tvungen att återvända till Svealand. Konstnären såg henne djupt i de tårfyllda ögonen och lovade av hela sitt väsen att han skulle komma på ett sätt för dem att snart ses igen. Om han trodde på sina egna ord, eller om han så detta för att mildra Ängelns tårflöde, visste han inte.

Dagarna efter deras avsked blev till veckor, veckorna till månader. Under tiden brevväxlade de 2 älskande och till slut fick kostnären nog. Han bestämde sig. Han skulle (håll i dig nu) CYKLA till Sverige.

Tyvärr kommer jag inte ihåg hur lång tid det tog för honom att cykla denna "lilla" sträcka, men han klarade det! De 2 är idag 1 och lever och älskar här i vårt nordliga paradis (nåja) och konstnären har en hälsning. Den går ungefär som följer: "Låt aldrig ras eller klass eller något annat komma emellan dig och ditt hjärta. Det finns bara ras; människan. Det finns bara ett språk; kärlekens."

En sann historia, för den som undrar......


Nocturnal Thoughts

Du som är begåvad med en någorlunda utvecklad talang för analysering lade nog märke till att jag gav vissa små "hints" om min person i detta bloggandes jungfrufärd. Så, vad fick vi lära oss då? Jo; Pelle röker, han föredrar kaffe på morgonen istället för juice, han är en "man of action" och han älskar musik.

Sen fanns det ju vissa andra grejer värda att nämna, t.ex. att han återigen fastnat för sin vän "sjuksköterskan". Vare sig det är ett mindre smart drag, eller bara rent ut idiotiskt att nämna detta faktum i en blogg, framgår än så länge inte av historien...

Buddhismen verkar, enligt min enkla mening, den religion som kan föra mänskligheten framåt på det fredligaste och mest givande sättet. Givande på så sätt att det den "kräver" av oss människor är att vi ska följa 8 relativt enkla steg (Den Gyllene Medelvägen), för att nå frid och upplysning. Sen att Buddhismen från början, och ej heller idag, egentligen är någon religion, är inget som åtminstone jag sätter på minuskontot. Ingen religion i den bemärkelsen att det finns några/någon "gud" att dyrka. Guden inom Buddhismen är du och den är jag. Inte helt fel att kunna dyrka sig själv, om det nu är nån som har en sån fetisch...

Nåja, idag blev det iaf klart att The PELALI Party Tour 2008 blir av! Polarn har fixat bil och han har fixat körkort. Jag har fixat T-shirts. Fair trade, om du frågar mig :)

Btw, proppen släppte helt och jag blev varken döv eller stirrig.

Må väl!!


Och hör sen!

Då jag har utvecklat en sjuk fablesse för musik, så är mitt senaste vardagsbekymmer av den något mer oroande sorten. Medan andra dagar kan innehålla en ömmande led (hårt jobb), eller en molande huvudvärk (oftast självförvållat tack vare förtärandet av alkoholhaltiga drycker), så kastar dagens orosmoln en betydligt längre skugga.

Vaknade nämligen upp med ett satans pipande i vänster öra. Inte nog med det. De få ljud jag hörde på morgonkvisten va dova. Skumt. Men då  jag är en skapligt renlig människa av mig, så hade jag igårkväll tagit en dusch och därav tänkte jag snabbt att det bara är lite vatten som bosatt sig i örongången och brydde mig inte så värst mycket mer just då.

Efter sedvanlig morgonrutin med kaffe, en cigg på balkongen, nyhetsuppdatering över nätet och, som alltid, skön musik i lurararna, så upptäckte jag till min stora fasa att det pep nåt så fruktansvärt i örat när musikvågorna avtog! Handlingskraftigt sprang jag till badrummet som ligger hela ca. 3 meter ifrån PC-placeringen och kraffsade fram en topz. Efter nån kort minuts snurrande och idogt pillande tittade jag mig i spegeln och svalde hårt.
"Attans. Det har inte släppt."

Tankarna gjorde sällskap med paniken och började rusa runt i en hiskelig fart.
 "Är jag på väg att bli döv? Hur fan ska jag klara av detta? Ingen mer musik?"
Visst satte rädslan satte sina vidriga klor i mig där jag stog och stirrade in i spegelbildens stirriga koögon, men den kunde däremot inte inte paralysera min handlingskraft. Ringde till en vän som är sjuksköterska, försökte så gott & detaljerat jag kunde delge henne mitt bekymmer och fick ett något lugnande svar:
"Pelle, ta det lugnt. Du har med största sannolikhet bara fått en vaxpropp. Det är lätt hänt om man pillar i öronen för mycket."

Nog för att jag aldrig sett mig själv som en öronpillande och navelluddsletande slashas, så köpte jag hennes förklaring. Det har nog varit lite extra mycket topzande denna helg. Fråga mig inte varför. Kanske börjar jag ändå bli den slashas jag nyss beskrev.

Nu väntar jag på att apoteket ska öppna och där ska jag följa min kära sjuksköterskeväns ordination, dvs en flaska Revaxör. "Funkar inte det, sök hjälp." Tack käre vän, för de uppmuntrande orden.......

Vi får se hur det hela tar sig.

Må väl!!

RSS 2.0