Och hör sen!
Då jag har utvecklat en sjuk fablesse för musik, så är mitt senaste vardagsbekymmer av den något mer oroande sorten. Medan andra dagar kan innehålla en ömmande led (hårt jobb), eller en molande huvudvärk (oftast självförvållat tack vare förtärandet av alkoholhaltiga drycker), så kastar dagens orosmoln en betydligt längre skugga.
Vaknade nämligen upp med ett satans pipande i vänster öra. Inte nog med det. De få ljud jag hörde på morgonkvisten va dova. Skumt. Men då jag är en skapligt renlig människa av mig, så hade jag igårkväll tagit en dusch och därav tänkte jag snabbt att det bara är lite vatten som bosatt sig i örongången och brydde mig inte så värst mycket mer just då.
Efter sedvanlig morgonrutin med kaffe, en cigg på balkongen, nyhetsuppdatering över nätet och, som alltid, skön musik i lurararna, så upptäckte jag till min stora fasa att det pep nåt så fruktansvärt i örat när musikvågorna avtog! Handlingskraftigt sprang jag till badrummet som ligger hela ca. 3 meter ifrån PC-placeringen och kraffsade fram en topz. Efter nån kort minuts snurrande och idogt pillande tittade jag mig i spegeln och svalde hårt.
"Attans. Det har inte släppt."
Tankarna gjorde sällskap med paniken och började rusa runt i en hiskelig fart.
"Är jag på väg att bli döv? Hur fan ska jag klara av detta? Ingen mer musik?"
Visst satte rädslan satte sina vidriga klor i mig där jag stog och stirrade in i spegelbildens stirriga koögon, men den kunde däremot inte inte paralysera min handlingskraft. Ringde till en vän som är sjuksköterska, försökte så gott & detaljerat jag kunde delge henne mitt bekymmer och fick ett något lugnande svar:
"Pelle, ta det lugnt. Du har med största sannolikhet bara fått en vaxpropp. Det är lätt hänt om man pillar i öronen för mycket."
Nog för att jag aldrig sett mig själv som en öronpillande och navelluddsletande slashas, så köpte jag hennes förklaring. Det har nog varit lite extra mycket topzande denna helg. Fråga mig inte varför. Kanske börjar jag ändå bli den slashas jag nyss beskrev.
Nu väntar jag på att apoteket ska öppna och där ska jag följa min kära sjuksköterskeväns ordination, dvs en flaska Revaxör. "Funkar inte det, sök hjälp." Tack käre vän, för de uppmuntrande orden.......
Vi får se hur det hela tar sig.
Må väl!!
Vaknade nämligen upp med ett satans pipande i vänster öra. Inte nog med det. De få ljud jag hörde på morgonkvisten va dova. Skumt. Men då jag är en skapligt renlig människa av mig, så hade jag igårkväll tagit en dusch och därav tänkte jag snabbt att det bara är lite vatten som bosatt sig i örongången och brydde mig inte så värst mycket mer just då.
Efter sedvanlig morgonrutin med kaffe, en cigg på balkongen, nyhetsuppdatering över nätet och, som alltid, skön musik i lurararna, så upptäckte jag till min stora fasa att det pep nåt så fruktansvärt i örat när musikvågorna avtog! Handlingskraftigt sprang jag till badrummet som ligger hela ca. 3 meter ifrån PC-placeringen och kraffsade fram en topz. Efter nån kort minuts snurrande och idogt pillande tittade jag mig i spegeln och svalde hårt.
"Attans. Det har inte släppt."
Tankarna gjorde sällskap med paniken och började rusa runt i en hiskelig fart.
"Är jag på väg att bli döv? Hur fan ska jag klara av detta? Ingen mer musik?"
Visst satte rädslan satte sina vidriga klor i mig där jag stog och stirrade in i spegelbildens stirriga koögon, men den kunde däremot inte inte paralysera min handlingskraft. Ringde till en vän som är sjuksköterska, försökte så gott & detaljerat jag kunde delge henne mitt bekymmer och fick ett något lugnande svar:
"Pelle, ta det lugnt. Du har med största sannolikhet bara fått en vaxpropp. Det är lätt hänt om man pillar i öronen för mycket."
Nog för att jag aldrig sett mig själv som en öronpillande och navelluddsletande slashas, så köpte jag hennes förklaring. Det har nog varit lite extra mycket topzande denna helg. Fråga mig inte varför. Kanske börjar jag ändå bli den slashas jag nyss beskrev.
Nu väntar jag på att apoteket ska öppna och där ska jag följa min kära sjuksköterskeväns ordination, dvs en flaska Revaxör. "Funkar inte det, sök hjälp." Tack käre vän, för de uppmuntrande orden.......
Vi får se hur det hela tar sig.
Må väl!!
Kommentarer
Trackback
