Bäverjävel
Som genom ett under upptäckte jag en dag en liten bäverkoloni. De simmade runt i vattnet och såg så smidiga ut där de gled runt och bröt vattenytan. Jag närmade mig och kom faktiskt så långt som bara nån meter ifrån deras lilla uppbyggda kvistigloo. Satte mig ner för att betrakta deras lilla del av universum.
Plötsligt hörde jag lite prassel vid min vänstra sida och när jag vände min blick åt nämnda håll, så upptäckte jag till min stora förvåning att där satt en bäverjävel och puffade pipa. Jag ryggade först tillbaka, men efter nåt ögonblicks chockgapande så såg jag att han, trots sina supergaddar, faktiskt inte ville mig illa. Han såg på mig med en sorts haschflummig blick som fick mig att slappna av. Få nu inte för dig att jag är nån storhaschare, för så är icke fallet.
Hur som helst, bäverjäveln tog några puffar till och synade mig långsamt från topp till tå.
" Jaha, så nu är tiden kommen", sa han i lugn och något släpig ton.
" Ööh, va?", blev mitt logiska svar.
" Ja, tiden för dig att visa var skåpet ska stå".
" Men alltså, jag vet inte vad du pratar om. Jag var bara ut på en promenad och plötsligt pratar jag med en bäver som puffar pipa. Inte precis var dag nåt sånt här inträffar, så du får ursäkta mig om jag är lite handlingsförlamad".
" Du är inte den skarpaste kniven i fodralet, va? Nåväl, om du vänder ditt korkade huvud åt höger, så ser du ett stort vitrinskåp i trä, målat i rosa. Ser du det?", sa han och pekade med en käpp gjord av colaburkar.
" Det skåpet ska du flytta. Det står skrivet i De Gamla Stubbarna". Medan han sa detta, så blåste han ut ett rökmoln som skulle fått ett pappersbruk att häpna och när allt skingrade sig, så var han borta.
Jag såg mig omkring, ryckte lite lätt på axlarna och traskade iväg till det rosa trävitrinskåpet. Då jag inte hade en aning vad som egentligen förväntades av mig, så gjorde jag en roundkick a la Chuck Norris, bröt benet och blev liggande i en myrstack.
" Ni människor är så dumma. Tror att Chuck Norris kan visa er vägen. Du är inte den förste vi lurar på detta sätt", sa den gamle bäverjäveln som dykt upp som en gubben i lådan, ur just en låda som öppnat sig när jag sprkade det satans vitrinskåpet.
" Vi tackar dig för ditt offer till vår koloni och önskar dig lycka till i livet efter detta".
Med dessa ord började han gnaga på mitt brutna ben och där slutar historien, då jag tuppade av tack vare den ohyggliga smärtan.
Hej!
Plötsligt hörde jag lite prassel vid min vänstra sida och när jag vände min blick åt nämnda håll, så upptäckte jag till min stora förvåning att där satt en bäverjävel och puffade pipa. Jag ryggade först tillbaka, men efter nåt ögonblicks chockgapande så såg jag att han, trots sina supergaddar, faktiskt inte ville mig illa. Han såg på mig med en sorts haschflummig blick som fick mig att slappna av. Få nu inte för dig att jag är nån storhaschare, för så är icke fallet.
Hur som helst, bäverjäveln tog några puffar till och synade mig långsamt från topp till tå.
" Jaha, så nu är tiden kommen", sa han i lugn och något släpig ton.
" Ööh, va?", blev mitt logiska svar.
" Ja, tiden för dig att visa var skåpet ska stå".
" Men alltså, jag vet inte vad du pratar om. Jag var bara ut på en promenad och plötsligt pratar jag med en bäver som puffar pipa. Inte precis var dag nåt sånt här inträffar, så du får ursäkta mig om jag är lite handlingsförlamad".
" Du är inte den skarpaste kniven i fodralet, va? Nåväl, om du vänder ditt korkade huvud åt höger, så ser du ett stort vitrinskåp i trä, målat i rosa. Ser du det?", sa han och pekade med en käpp gjord av colaburkar.
" Det skåpet ska du flytta. Det står skrivet i De Gamla Stubbarna". Medan han sa detta, så blåste han ut ett rökmoln som skulle fått ett pappersbruk att häpna och när allt skingrade sig, så var han borta.
Jag såg mig omkring, ryckte lite lätt på axlarna och traskade iväg till det rosa trävitrinskåpet. Då jag inte hade en aning vad som egentligen förväntades av mig, så gjorde jag en roundkick a la Chuck Norris, bröt benet och blev liggande i en myrstack.
" Ni människor är så dumma. Tror att Chuck Norris kan visa er vägen. Du är inte den förste vi lurar på detta sätt", sa den gamle bäverjäveln som dykt upp som en gubben i lådan, ur just en låda som öppnat sig när jag sprkade det satans vitrinskåpet.
" Vi tackar dig för ditt offer till vår koloni och önskar dig lycka till i livet efter detta".
Med dessa ord började han gnaga på mitt brutna ben och där slutar historien, då jag tuppade av tack vare den ohyggliga smärtan.
Hej!
David
Du har nu lämnat denna värld, vilken Du hårdnackat
försökte besegra.
Men jag vet att Du nu kan bre ut Dina vingar, i all sin prakt,
och låta dem föra Dig varthän Du vill.
Din själ har lämnat denna jord, men minnet av Dig kommer alltid
bära ett skimmer av glädje och inget annat än kärlek tillägnas Dig,
vilket Kungarike Du än behagar att finna Din ro i.
Vila i frid, min vän.
Vila i frid...
försökte besegra.
Men jag vet att Du nu kan bre ut Dina vingar, i all sin prakt,
och låta dem föra Dig varthän Du vill.
Din själ har lämnat denna jord, men minnet av Dig kommer alltid
bära ett skimmer av glädje och inget annat än kärlek tillägnas Dig,
vilket Kungarike Du än behagar att finna Din ro i.
Vila i frid, min vän.
Vila i frid...
All världens mat
Finsmakare och andra gourmander brukar i andra länder göra nåt som vi i vårat kära avlånga land ser på med rätt blida ögon. Varför kan jag inte riktigt förstå.
För vad det de facto handlar om är ju mat och då vi normala individer (vegetarianer icke inräknade) gluffsar i oss än det ena köttstycket och än den andra fläskkotletten, så oj:ar vi oss över att andra människor tar sig en tugga hund, lr slickar fingrarna efter ett härligt mål aphjärna.
Det är väl i ärlighetens namn ingen större skillnad mot när vi släpper ur oss mättnadsrapar efter en portion grisarsel, eller varför inte när vi belåtna smackar gött efter en kebabtallrik? Äkta kebab är ju för bövelen gjort på lammkött! Tänk dig, ett litet jävla oskyldigt lamm!
Hmm, nu är det ju vid närmare eftertanke inte bara folk i andra länder som är dumma i huvet tillika bär på idiotiska smaklökar. Nä, jag ska fan bli vegan. Bara äta gräs hela dagarna. Kalla mig Kalle-Kanin hädanefter...
HEJ!
För vad det de facto handlar om är ju mat och då vi normala individer (vegetarianer icke inräknade) gluffsar i oss än det ena köttstycket och än den andra fläskkotletten, så oj:ar vi oss över att andra människor tar sig en tugga hund, lr slickar fingrarna efter ett härligt mål aphjärna.
Det är väl i ärlighetens namn ingen större skillnad mot när vi släpper ur oss mättnadsrapar efter en portion grisarsel, eller varför inte när vi belåtna smackar gött efter en kebabtallrik? Äkta kebab är ju för bövelen gjort på lammkött! Tänk dig, ett litet jävla oskyldigt lamm!
Hmm, nu är det ju vid närmare eftertanke inte bara folk i andra länder som är dumma i huvet tillika bär på idiotiska smaklökar. Nä, jag ska fan bli vegan. Bara äta gräs hela dagarna. Kalla mig Kalle-Kanin hädanefter...
HEJ!
Hällou
Well hello, dear intärnätfräänds. Då har man (jag) återvänt från helgens hålligång med alla lemmar intakta och med en förnyad energi som jag faktiskt inte kan avspegla i ord.
Och med en otrolig visdom!
För vetskapen om att myggorna i värmlandsskogarna är utbildade kamikazejävlar som inte bryr sig ifall man smörjt in sig med den värsta djungelolja som nånsin skapats kommer aldrig att lämna mitt utbildningscentra. Förmodligen inte deras visitkort heller, som jag är fullproppad med över hela ryggen. Myggjävlar!
Nåja, denna fadäs vägdes med råge upp av nya sköna bekantskaper, otroligt bra musik och ännu en liten lärdom eller 2. Det ni! Sen att jag fått en riktigt schyrre solbränna gör ju inte saken sämre.
En sak som dock gör saken lite sämre, bortsett från Kamikazemyggorna, är att jag lyckades pajja mina kära solbrillor som följt mig under nästan 5 års tid.
Vaknade upp i söndags morse av att det var nåt som stack mig i magen. Trodde först att det var insekternas overlord som kommit för att sätta in nådastöten, men upptäckte att så inte var fallet. Det var istället mina kära brills som gjorde sitt sista väsen av sig genom att sticka mig i kistan. Ledsen i ögat satt jag och begrundade mina en gång fina pilotisar som nu var i 4 delar. Totalfuckade. R.I.P. Buhuuu!
Örongodis:
Procs - Procscircles (The Lonely Land of Tada)
Para Halu - Eternity (Neverending Story)
Tryambaka - Sympathy For The Parents (The Colur of Time)
Artax - Psychic Selfdance (Unreleased Tracks)
Och med en otrolig visdom!
För vetskapen om att myggorna i värmlandsskogarna är utbildade kamikazejävlar som inte bryr sig ifall man smörjt in sig med den värsta djungelolja som nånsin skapats kommer aldrig att lämna mitt utbildningscentra. Förmodligen inte deras visitkort heller, som jag är fullproppad med över hela ryggen. Myggjävlar!
Nåja, denna fadäs vägdes med råge upp av nya sköna bekantskaper, otroligt bra musik och ännu en liten lärdom eller 2. Det ni! Sen att jag fått en riktigt schyrre solbränna gör ju inte saken sämre.
En sak som dock gör saken lite sämre, bortsett från Kamikazemyggorna, är att jag lyckades pajja mina kära solbrillor som följt mig under nästan 5 års tid.
Vaknade upp i söndags morse av att det var nåt som stack mig i magen. Trodde först att det var insekternas overlord som kommit för att sätta in nådastöten, men upptäckte att så inte var fallet. Det var istället mina kära brills som gjorde sitt sista väsen av sig genom att sticka mig i kistan. Ledsen i ögat satt jag och begrundade mina en gång fina pilotisar som nu var i 4 delar. Totalfuckade. R.I.P. Buhuuu!
Örongodis:
Procs - Procscircles (The Lonely Land of Tada)
Para Halu - Eternity (Neverending Story)
Tryambaka - Sympathy For The Parents (The Colur of Time)
Artax - Psychic Selfdance (Unreleased Tracks)
