pellepatrask

Mellan varven sker saker i våra liv som får oss att kasta in handduken. Vi blir sårade, vi blir förbisedda, folk vi älskar hamnar i trångmål. Det vi i dessa tillfällen måste ha i bakhuvuvdet är att skit drabbar alla. Och skit drabbar oss alla för att vi måste ta lärdom. Kanske inte lika mycket att "ok, detta ska jag aldrig göra om", nog för att det är en bra linje att gå efter. Men ibland måste "misstag" ske fler än 1 gång för att vi ska fatta.

Nej det jag menar är att vi får uppleva skit, för att vi på så sätt lättare ska kunna definiera oss själva och vad det är vi tycker är vackert, vad det är vi uppskattar, vad vi älskar, båda hos oss själva och i vår omgivning.

det jag har lärt mig under årens lopp är att helt enkelt anamma sorgen när den slår dig som en murbräcka i hjärtat. Försök sedan analysera vad som inträffat, för när du känner att du fått lite koll på situationen, då börjar så sakteliga svaren utkristalliseras i ditt inre och snart vet du vad som behöver göras för att bli kvitt sorgen. Kom dock ihåg att du behöver en stor portion självkännedom och en minst lika stor porion öppet sinne rörande dina egna fel och brister i det som tär på dig.

Lita på mina ord i det som du nyss läst, för jag har fått min beskärda del av hjärtesorg....

Må väl!!